ett husgeråds öde eller how I married a frying-pan terrorist maj 19, 2006

Igår anmälde sig pojkvännen att diska. Det brukar vanligtvis var en rätt hård kamp om vem som ska ta sig an alla tallrikar och glas (nån som har en ledig diskmaskin över?) så när han nu frivilligt ville fixa det här så var ju inte jag den som sa emot. Allt förflöt normalt, jag hörde de vanliga diskljuden från köket. Ända tills – BANK BANK BANK -. Förskräckt tog jag mig ut i köket och där stod pojkvännen med en hammare i handen. Och Ikea-stekpannan i den andra. Min sympati för den stackars stekpannan väcktes naturligtvis direkt. Vilket fartfyllt liv det lilla husgerådet haft. Först ett liv på Ikea, sen en misshandel så att kanten blev bucklig och nu gick alltså pojkvännen loss på den med ett mycket hårt verktyg. I mitt stilla sinne började jag fundera om jag fått en mycket farlig och ihärdig stekpannehatare på halsen. BANK BANK igen. Och då såg jag. Den buckliga kanten var inte längre bucklig. Nej, slät och fin var den igen. Utan (nästan) den minsta skråma. I sin iver hade min lille diskare beslutat sig för att rätta till sin tidigare misshandel. och det känns ju naturligtvis skönt för både mig, pojkvännen och stekpannan. And then they lived happily ever after….