Janne/bli en snok april 27, 2006

Jag är svag för "Vad hände sen"-program. Det finns en speciell nyfikenhet med sådana program som jag tycker är charmigt. Människoöden. Människoöden som av någon anledning varit värda att dokumentera. Man intervjuar dem, följer dem, skildrar deras liv och man visar upp dem på TV. Titta, så här går det till. Och sen då? Ja, det är det där "sen" som är spännade. Lever personerna? Har de det bättre? Sämre? Lever de? och framför allt – kommer vi att få se dem på TV här ikväll, har de hittat honom/henne?

Och ja, eftersom jag då som sagt gillar sådana här program så har nu Janne Josefsson lyckats förgylla mina torsdagskvällar två veckor i rad. Förra veckan handlade det om den små(?)rasistiske Sonny som protesterade mot att 11-årige Ivan skulle utvisas ur Sverige 1994. En ganska osannolik historia, som ändå slutade bra- fick vi veta i uppföljningsprogrammet.

Kvällens program var också intressant, men på något sätt så var Ivan och Sonny från förra veckan två personer som fick mig mer engagerad. Ja, som sagt, kvällens program handlade om A-lagarna på Kortedala torg. Programmet från 1989 och uppföljningen från 2006 tycker jag visar att det inte hänt så mycket på 17 år. Människor som inte direkt accepterades av samhället då och som de flesta tyckte var till besvär, ja de är fortfarande mest i vägen, tycker makthavare – och vanliga Svensssons. Josefsson var befriande ärlig när han ställde frågan hur långt han själv skulle gå i sin humanism om han – liksom matbutiksinnehavaren – skulle möta dessa människor varje dag. Tragiskt nog hade de flesta av de som var med i 1989 års program helt enkelt dött. Men några fanns kvar, och jag vet faktiskt inte om jag ska bli glad eller ledsen över hur det klarat sig till idag. De verkade  ha det okej – om man nu med okej menar att man sitter själv i sin lägenhet eller att leva på soc trots att man skulle vilja ha vilket jobb som helst bara någon gav en chansen.

På SVT's hemsida kan man läsa mer om programmen, och där kan även lära sig hur man blir en ny Janne Josefsson:

GRÄVANDETS ABC – EN INTRODUKTION

Varför ska man gräva när det kan räcka med två telefonsamtal för att skaffa underlag till en artikel eller ett inslag?

Ett bra skäl: För att kunna berätta sanningen. Eller för att åtminstone försöka komma sanningen så nära som möjligt.

Ett annat bra skäl: För att kunna granska makten. I takt med att makthavare blir allt skickligare på att undvika granskning blir kravet på oss för att lyckas mycket högre.

Det krävs kunskaper för att ställa makthavare mot väggen. Och för att få kunskaper måste man gräva.

Nils Hanson är projektledare, och resten av Grävandets ABC kan du läsa om på www.svt.se  (där jag för övrigt hittat texten om "Grävandet ABC").

Så ta chansen nu. Läs, begrund och börja snoka. Good luck!

Duktiga jag april 24, 2006

Haha! Endast tio minuter efter det att väckarklockan ringt lyckades jag idag masa mig upp ur sängen. Det måste vara bästa tid hittills det senaste halvåret. (Annars brukar det vara panik när jag vaknar och inser att jag måste gå -nu!) Duktigt Sara. Nu har jag hunnit äta frukost i ganska normalt tempo och hinner ju skriva det här. Och jag behöver inte bege mig till jobbet förrän om en kvart. A very good beginning of the week 🙂

Ja, just det: ~~Grattis till H, som fyller år idag!~~ 

Trevlig eftermiddag april 23, 2006

Vilken tur att man aldrig kan vara säker på vad som händer här i livet. Jag kände mig ju lite extra gnällig imorse och kunde avreagera mig lite här på bloggen. Vad gjorde jag sen då? Jo, jag begav mig ut i solskenet. Först ringde jag Anders, som var och fikade och verkade inte alls intresserad av att umgås mig. Nehe, då kände jag mig ännu mer grinig och gnällig. Så jag åkte in till stan, och till min stora förtjusning sprang jag på M & L. Och eftersom de är så himla snälla så fick jag följa med dem. 🙂 Vi promenerade i den strålande vårsolen ändå från F-plan till Hornstull. Oj, så mycket folk det var nere på Street. Hela Söderkolonin häckade där nere. Ska man vara avundsjuk eller glad på alla dessa människor? Alla verkar så lyckade och självsäkra. Kanske finns det nån hemlig Söder-formel som gör att så fort man införskaffat sin bostadsrätt på södra malmen så får man ett självförtroende så stort att man kan knäcka varenda jäkel som måste sätta sig på t-banan och faktiskt åka fler än tre stationer för att komma hem. Nä, de flesta av dem är ju faktiskt jättesnälla. Jag är nog bara avundsjuk för att jag själv inte är lika cool och lyckade som dem. Okej, nog om detta… Anders kom iallfall och mötte upp oss, så vi fikade alla 4. Vårens första utefika! Tjoho 🙂 Vad härligt livet kan vara bara man får träffa lite vänner och dricka en god kopp te.

M & L tyckte det var mysigt i vårsolen.

Gnäll april 23, 2006

Bläääääääää

Söndagsförmiddagen har spenderats  med att vara uttråkad. Jag vill bara att nåt ska hända nu. Eller rättare sagt, är jag nöjd med mitt liv? Nu har jag jobb och sambo och hela köret. Fast jag börjar längta efter att plugga igen eller åtminstone jobba med nåt som jag känner lite större intresse för just nu…typ skriva och fota. Visst lärare är kul, men jag vill ju så mycket annat oxå. Och så vill jag flytta. Tror jag. Visserligen älskar jag den del av Bromma där jag bor, fast det vore intressant att se några andra delar av Stockholm. En lägenhet på typ Kungsholmen vore ju inte helt fel, särskilt inte i sommar. Å, tänk en varm sommarkväll och bara kunna kliva utanför dörren och så är man precis där man vill vara, vid vattnet, Rålis, Hornstull…Aaahh..

Och ute skiner solen, så man borde väl gå ut och få se lite ljus.

Gnäll gnäll…. 🙂

Vad jag gjort idag april 22, 2006

 (ja, bilden är suddig…klicka på den så ser du en bättre version)

Idag var jag och Anders på vernissage ute i Hässelby. Undertecknad har nämligen med en liten bild på en ungdomsutställning där ute. Visserligen kände man sig lite överåldrig eftersom de flesta av utställarna fortfarande gick i skolan…Men men, lite kul att ha med en bild som andra kan kolla på är det iallafall.